(Mass)Drop / Sennheiser HD 6xx

Jag har under en tid varit oerhört nöjd med mina Sennheiser HD 560s, de är nästintill ”analytiska” i sin lyssningsupplevelse, i alla fall för mig som är 50+ med alla de hörselskavanker denna svensk är behäftad med. Med ”analytiska” menar jag att de upplevs oerhört exakta i sin detaljåtergivning, på gränsen till skarpa, lite att jämföra med en bild där man lagt till nästan på gränsen för mycket skärpa. Vill man ha en ”exakt” återgivning så skall man definitivt prova på ett par HD 560s.

Men om man vill ha en lite mer musikalisk återgivning då? Satt länge och läste på om Sennheisers HD 650 och andra i samma serie, vilken för övrigt funnits med sedan slutet på 90-talet och fortfarande är väldigt uppskattad av audiofiler runt om i världen. Satt och följde priserna lite men tyckte nog att 4.500:- var lite väl i överkant, i alla fall för min plånbok. Hittade då att många rekommenderade Drop:s version, eller Massdrop som de bytt namn till, som heter HD 6xx. Med frakt från USA, tull och moms skulle de landa på runt 2.500:- istället vilket kändes mer skäligt. Jag lyssnar trots allt mycket på musik så varför inte …

Efter en dryg vecka dök de upp hos mitt postombud, de hämtades och kopplades snabbt in till min FiiO K5 Pro vilken i sin tur matas via USB från min Macbbok där Apple Music används som musikkälla.

Första intrycket? Ganska välbyggda och stabila, mina öron har inga problem med att rymmas innanför öronkuddarna. Lurarna klämmer åt ordentligt men för mig upplevs det inte som störande, inte ens efter flera timmars användande.

Ljudet då? Mja, nja … det kräver lite tillvänjning för mig, tänk på att jag kommer från de superkrispiga HD 560s-lurarna och då upplevs dessa HD 6xx som mycket mer bas- och diskantfattiga, framförallt är det de höga tonerna som, även om de finns där, inte alls är lika tydliga. Ljudbilden känns också lite mer ”instängd” jämfört med 560s, inte dålig men lite mindre ”rymd” i alla fall.

När jag skriver detta är det Crystal Gayle och hennes ’I’ve seen that look on me a thousand times’ som hörs på halv volym från K5:an och jag sitter med slutna ögon, tänker på att såhär hade det låtit om man suttit en meter från scenen på en liten klubb någonstans i USA. Tänk er att mycket textilier liksom suger i sig lite av diskanttonerna, som jag sa så finns de där men upplevs som något återhållna … och den tyngsta basen kommer inte heller igenom men allt annat finns där och låter riktigt, riktigt trevligt. Och det som nästan kan upplevas som gränsen till skarpt eller i alla fall ”överexakt” med 560s låter mjukare och nästan behagligt i 6xx-lurarna. Mmmmm … Me like, i alla fall för detta priset!

close

Trevligt att du hittade hit.

Registrera dig för att få månadens nyheter i inkorgen, varje månad ... 😉

Vi spammar inte och vi kommer aldrig att dela med oss av dina kontaktuppgifter, lovar!